Emma

Denna veckan är det höstlov i Oslo. Igår var Gustav på SFO (fritids) och jag och Petter började dagen med en liten promenad och sedan var vi inne och lekte resten av dagen. Idag skulle inte Gustav på SFO utan han skulle på cykeltur tillsammans med kompisen Stian och hans mamma och bror. Jag skulle lämna honom hos dem kl 11, vilket dessvärre är mitt i Petters vila. Sedan skulle jag och Petter vara på Majorstua ( inne i stan) kl 14 för att möta Dagfinn. Jag är så van vid att dagarna bara går utan att jag behöver tänka på klockan eftersom vi i stort sett aldrig åker någonstans och helt plötsligt skulle jag planera in lämning, vila, lunch och passa två tider. Valde att hålla Petter vaken till efter lunch och lade honom sedan för att sova i vagnen eftersom vi skulle iväg en stund senare. Planen var att han skulle sova tills vi kom till Majorstua så att han skulle vara pigg när vi mötte Dagfinn och de skulle till lungläkaren. Dessvärre tyckte inte Petter detta var en bra ide utan så fort vi kom fram till t-banan vaknade han, efter bara 1 timme och 1 kvart, 45 minuter för tidigt. Han blev klarvaken och det var lönlöst att få honom att somna igen..suck. Men tydligen hade det gått bra hos läkaren dock mindre bra senare när de var hembjudna på middag hos Gustavs kompis.. han hade varit hur trött som helst....kände mig lite skyldig för jag tycker att jag borde hittat en bättre lösning och det är synd att mitt misstag gick ut över Birthe och Dagfinn och inte mig själv :(

Innan jag och Gustav skulle till hans kompis så pratade vi om att han inte fick lov att cykla ifrån mig och det lovade han. Han sa det flera gånger. När vi gick så fick han först leda cykeln då det är en lång nedförsbacke. Vi fick sällskap av grannen och det var trevligt. Sedan när vi kom ner fick han cykla och han cyklade iväg på trottoaren. När jag tyckte att han hade kommit tillräckligt långt från mig ropade jag att han skulle stanna, vilket han inte gjorde. Jag ropade flera gånger men han cyklade vidare och runt ett hörn. Jag fick snabbt ökat takten och fortsatte att ropa då jag såg honom igen men han lyssnade fortfarande inte. Så där gick jag med vagnen och med sällskap av grannen och han bara försvann runt nästa krök. Sa hejdå till grannen och började springa i kapp honom och han hade stannat efter kröken. Gud vad arg jag var! Man blir ju så rädd!!!! Jag fick skällt på honom och han tyckte självklart att jag var jättedum när jag sa att han inte fick cykla längre utan var tvungen att trilla ( rulla) cykeln och han började att gråta. Han gick och klagade och gnällde. Efter ett tag när jag hade lugnat ner mig förklarade jag för honom varför jag hade blivit så arg och försökte få honom att förstå att jag hade blivit rädd eftersom jag inte vill att han ska råka ut för något och att han ska lyssna på mig lika mycket som på mamma och pappa. Vet inte om han förstod . Efter ett tag sa han att han visst skulle cykla och skulle precis hoppa upp på cykeln då jag med en blick och ett ordentligt nej fick honom att sluta. Jag är lite trött på att han ska trotsa och testa mig så fort Dagfinn och Birthe är borta. Det är säkert normalt att han testar mina gränser men det är så jädra irriterande!!!!!!

Efter att ha lämnat Gustav hos Stian och Petter hos Dagfinn så tog jag en promenad in till centrum där jag mötte upp elisabeth. Vi tog en sväng inom några butiker och åkte sedan hem och lagade middag ihop. Nina som hon delar lägenhet med var hemma och vi satt allihop och slappade i soffan,tittade på film och åt middag. Det var väldigt avslappnat och trevligt :) Känns väldigt skönt att kunna umgås mer avslappnat med Elisabeth nu när vi ses oftare. Innan var det så mycket man skulle hinna med på den korta tiden som jag var på besök i Oslo eller hon hos mig. Nu blir det mer spontant och ja, avslappnat!!