Emma

Igår bestämde jag mig för att vi skulle gå till en lekplats uppe vid skolan för både SFO (fritids) och förskolan där var stängde så vi kunde använda dem utan att det var en massa barn runt omkring. Jag satte ner Petter i sandlådan och han hade ingen aning om vad han skulle göra. Motoriskt sett så har han svårt att gräva upp sanden med spaden och lägga den i spannen så jag hjälpte honom lite i början och sedan lät jag honom bara vara. Han hade nog inte suttit i en sandlåda allt för många gånger innan för han tyckte det var väldigt obehagligt att ta i sanden till en början och han försökte flera gånger krypa runt men varje gång var han ju tvungen att stoppa ner händerna i sanden och det var äckligt!! Men efter ett tag började han vänja sig och det hjälpte säkert att storebror kom och gjorde honom sällskap. Sedan verkade han tycka det var kul! Efter sandlådan letade jag efter barngungor men ingenstans inne på förskolan fanns sådan där gunger för små barn så det fick vi hoppa över. Petter fick leka lite i en stuga istället och det verkade gå lika bra. Det roligaste var nog att det var några andra barn där och lekte och Petter satt bara och tittade på dem, han är inte van vid andra barn.  men hur kan en förskola inte ha gungor för de minsta barnen? Inte en enda gunga med stöd, det tycker jag är konstigt. På eftermiddagen kom grannflickan Lea över och lekte med Gustav och det var full fart från början. Deras nallar hade tydligen brytit både ben och armar och slått i huvudet så de behövde både plåster och bandage som de gjorde med hjälpa av toalettpapper och tejp. Lea har sovit över tills idag och deras nallar har varit med på allting som de har gjort hittills. Gustav och Lea fick frågan om det var deras barn och från Lea kom det ett bestämt ja och från Gustav ett ännu mer bestämt nej!

I går kväll hade Birthe och Dagfinn besök av Dagfinns bror med fästmö, 3 andra vuxna personer, en 2 åring samt att Lea var här så huset var fullt. Barnen fick middag innan och jag valde att äta med dem. Jag vet att jag hade varit välkommen att äta med de vuxna senare men det kändes som om jag skulle tränga mig på dem, det är ju nte mina vänner och gäster. Jag vet att jag ses som en i familjen men det känns konstigt vid sådan tillfällen, vill ju inte att de ska behöva dras med mig hela tiden. Så jag satt och tittade på film och hade en lugn fredagskväll. Dock var jag uppe och åt efterrätten med dem, chokladmoussetårta, mums! Dagfinns bror med fästmö sov över och i morse hade vi alla en gemensam, lång och mysig frukost. Enda problemet är att fästmön är amerikanska så det är engelska och alla är sååå mycket bättre än mig på engelska så jag kanske inte riktigt deltog så mycket som jag hade velat i samtalen men det gick bra. Fästmön, Sharon, är en sådan där person som man inte kan låta bli att tycka om. Hon är så snygg och trevlig och charmig att man bli avundsjuk! Tydligen är hon en känd amerikansk tv-kock vars program har vunnit en Emmy! Tror dock att det var för några år sedan och inte precis just nu. Hon är vegan och Dagfinn och Birthe blir lika uppstressade varje gång som hon kommer på besök för vad ska man laga till en känd kock som dessutom är vegan?

Framför mig idag har jag några timmar med en bra bok, håller på att läsa en bok som heter Rødsonen och är skriven av en norsk författare som heter Gert Nygårdshaug. Han skriver bar och har spännande historier där man alltid tror att man vet vem som är mördaren men där man inser att man har helt fel, så ska det vara! Det går bättre och bättre med norskan och igår märkte jag inte ens med en gång att jag hade bytt från ett program med norsk textning till ett med svensk! Senare i eftermiddag ska jag träffa Elisabeth som är barnvakt åt sin systerdotter och de bor bara ca 10-15 minuters promenad från mig så det är toppen :)